Il tempo è quasi passato…

Nu var det minst sagt länge sedan jag skrev. Köpte en dagbok till mig själv i julklapp och det har slutat med att jag faktiskt har lyckats komma igång med dagboksskrivande, vilket dock har gjort att bloggen har blivit lidande. Dock har jag inte fått alltför många klagomål hemma från Sverige, så jag antar att mina mest trogna läsare antingen har gett upp vid det här laget eller helt enkelt redan hade kommit av sig i läsandet.

Wow, vad mycket som har hunnit hända sedan sist, på de två månader som har gått sedan mitt senaste inlägg. Jag har varit i Bern med Melinda och Malin, en svensk tjej som bor i Zürich som vi träffade när vi möttes på innebandyplanen. Väldigt härlig helg, trots det faktum att vi nog hade förväntat oss mer av Schweiz huvudstad. Det kändes som en liten mysig småstad, så åk inte dit om ni vill till en levande storstad.

2017-01-28 12-36-49 2017-01-28 12-56-20 2017-01-28 13-01-57 2017-01-29 13-03-52 2017-01-29 15-44-40Bildbomb från Bern. En vacker stad i en väldigt grå färgskala.

Jag har varit i en by i Italien som heter Celano, 20 mil öster om Rom, för att jobba som funktionär på damernas VM-kval i innebandy. 20 matcher i sekretariatet på fem dagar, det ni. Nu anser jag mig själv vara professionell tidsstannare. Det må låta mastigt men det här var ärligt talat en av de roligaste veckorna i mitt liv. Jag träffade så oerhört mycket trevliga människor från ett antal olika länder. Efter den här veckan ville jag inget hellre än att flytta till Italien.

Ett par veckor senare kom familjen ner och vi begav oss av till Cervinia i Italien för en dryg veckas fantastisk skidåkning. Vi har nog aldrig haft sådan tur med vädret. Inte mycket lössnö, men istället många soltimmar. Mitt knä höll vilket jag är oerhört tacksam för. Det var helt underbart att kunna stå på skidorna igen efter att förra året inte kunnat på grund av meniskoperationen.

Väl hemma i Lugano efter skidresan var det dags för karnevalfestande – en tradition som är oerhört stark i Ticino och som mina lagkompisar har pratat om sedan anländandes i augusti. Alla är utklädda, fulla och glada, typ. På dagarna är det korteger med musik och på kvällarna är det fest för fulla muggar. Förväntningarna var skyhöga, men de motsvarades med god marginal. Lördagskvällen kvalar lätt in på listan över mitt livs bästa utekvällar.

2017-03-12 12-18-20 Karnevalkortege!2017-02-25 22-32-04Jag och Melle innan lördagkvällenss karnevalfirande i Bellinzona.

Innebandyn då? Serien tog för oss slut redan 19 februari, då vi åkte ut i första play off-omgången mot enligt mig seriens bästa lag. Mitt lag var i år nykomlingar i NLB och med tanke på att målet var att hålla sig kvar i serien var vi nöjda med både prestation och resultat. Och ska jag vara ärlig (det vill jag ju vara) var det skönt att innebandyn tog slut veckan innan karnevalen drog igång på riktigt så jag kunde släppa loss med gott samvete, utan att behöva tänka på att behöva prestera på nästa match.

2017-02-19 18-46-01Laget efter sista matchen spelad.

Vår svenska tränare Nisse åkte hem till Sverige i stort sett direkt efter att serien tagit slut, likaså Melinda då hon hittat ett riktigt drömjobb. Jag hann knappt reagera på att de skulle åka förrän de hade gett sig iväg, och i till en början kändes det lite tomt och konstigt. Shit, är det över nu? Jag hade dock fortfarande en matchdag kvar med U21-laget att se fram emot i början av mars, och kände därför att mitt äventyr inte var slut än. Sedan sjätte mars är dock innebandysäsongen helt över, men ärligt talat har det inte alls känts tomt och tragiskt sedan dess. Tvärtom. Livet är så kul! Att kunna göra andra saker på helgerna än att spela två matcher har sina fördelar, speciellt när vädret har varit så underbart som det har varit. Det faktum att jag vet att jag inom en snar framtid kommer bege mig hemåt Sverige gör att jag verkligen försöker njuta av varenda sekund här. Jag går till gymmet, går orimligt många promenader, har gjort dagsutflykter med min Nya Zeeländska kompis Abbey, har gått på hockeymatcher då Lugano spelat kvartsfinal och nu gått vidare till semi (jag är frälst i HC Lugano nu. Världens bästa fans. Möter Lugano någon gång Linköping hejar jag på Lugano istället för min hemstad), har haft en utekväll, har ätit middag med laget, har cyklat, har bestigit berg helt spontant, har hjälpt de urgulliga damerna i Sorengo (kommunen där jag bor) att baka söta ravioli till en fest som var i söndags… Många roliga små grejer och jag försöker att uppskatta varje minut som är kvar.

2017-03-13 17-18-16En dag i vackra med lilla Locarno.

Jag trivs verkligen bra i Ticino och jag känner mig som hemma. I fredags åkte jag själv för att kolla på en innebandymatch utan att bestämma träff med någon, för jag vet att jag kommer träffa många jag känner där. Det är en grymt cool känsla, att känna sig som en del av lokalbefolkningen. Vissa dagar vill jag aldrig lämna den här vackra kantonen, och jag kan känna att jag skulle kunna leva mitt liv här. Med ett ”vanligt” jobb och egen lägenhet i Luganoområdet vet jag att jag skulle trivas med tillvaron. Fantastiska människor, nära till såväl skidåkning i Alperna som till storstadsliv i Milano. Samtidigt vill jag hem till Sverige för att börja plugga i höst, och kanske är det därför jag trivs extra bra just nu: tiden tickar och jag måste se till att njuta av det som är kvar här. Ticino har verkligen blivit som ett andra hem, och jag vet att det kommer kännas vemodigt när jag om några veckor lämnar för att aldrig mer bo här permanent. När jag tänker på det tänker jag dock också att jag ju faktiskt har alla möjligheter att bo här någon gång igen i framtiden om jag skulle råka känna för det. Semester vet jag däremot att jag kommer återvända för.

Jag lyssnade för några dagar sedan på podcasten ”Trettio plus trevar”, där bland annat Sofi Fahrman medverkar (inte för jag är trettio plus, men den är riktigt rolig). Hon har själv bott i Schweiz, men i fransktalande Geneve, och enligt hennes upplevelse är livet i Schweiz svårt för utlänningar. Hon beskrev det som att folk blir irriterade om man inte pratar med rätt fransk dialekt, exempelvis. Jag har även en vuxen bekant som bodde i tysktalande Bern i ett par månader och inte alls tyckte att människorna var särskilt trevliga och välkomnande. Det här är väldigt långt från min egen upplevelse. Jag känner mig alltid extremt välkomnad i Ticino, nästan så pass att jag ibland kan fråga mig vad jag har gjort för att förtjäna all denna välvilja. Men jag trivs väldigt bra tillsammans med människorna här nere. Jag träffar även ofta på italienare, och om det är något folkslag som är min favorit så är det nog de, så det kan vara en bidragande faktor. Men kulturella skillnader mellan kantonerna i Schweiz finns definitivt.

På torsdag kommer mamma ner för att spendera en weekend i Rom tillsammans med mig. Vill även boka in en resa till Zürich innan det bär av hemåt. I påsk kommer jag ha flyttat hem till Sverige, men jag ska nästan bara hem och vända innan jag åker till Bad Gastein för en veckas reseledarkurs, vilket jag tror gör att det kommer kännas lättare att lämna Ticino. Sedan får vi se vad som händer!

Kram, Micha