Sono ritornata

Efter att ha spenderat drygt två grymma veckor hemma över jul och nyår är jag nu tillbaka i Schweiz sedan onsdag kväll. Förutom att jag fick feber och influensa för första gången på säkert tio år under jul och därmed befann mig i ett något däckat tillstånd, var hemmavistelsen riktigt grym. Hann umgås mycket med både vänner och familj, och uppskattade verkligen att vara hemma. Det som slog mig när vi var påväg hem till Linköping från flyget var hur oerhört platt Sverige är. Jag har aldrig reflekterat över det och sett miljön på det sättet förut. Platt är också vackert, men miljömässigt ska jag erkänna att jag saknade de Schweiziska bergen. Sedan ska dock tilläggas att platt är praktiskt. Att transportera sig går galet mycket fortare hemma i Sverige än här. Men förutom att jag saknade bergen så är hemma grymt bra.

Tyvärr anlände snön till Linköping dagen innan jag åkte tillbaka till Schweiz, vilket betyder att jag inte direkt hann njuta av den. I Lugano finns inte tillstymmelse till snö, inte ens på de flesta omkringliggande bergen vars toppar brukar vara snöbeprydda den här tiden på året. Väderleksrapporten skvallrar dock om att det kan komma en liten mängd i veckan, vi får väl se. Just nu är det strålande sol och det är en härlig alpkänsla i luften. Kallt men väldigt friskt och med sol som värmer. Vårkänsla med svenska mått mätt! Igår var vi i den östra tysktalande delen av landet för att spela matcher med U21-laget, och där var vädret dock något helt annat. Mulet och massor med snö. Jag slutar aldrig fascineras av hur bergen kan bidra till så stora väderskillnader så pass korta avstånd emellan. När vi på hemvägen åkte igenom San Bernadio-passets långa vägtunnel lämnade vi en snöig och molnig tysk kanton för att istället anlända till ett snöfritt och soligt Ticino. Häftigt.

Helgen har varit en riktig matchhelg. På lördagen hade vi årets första match i NLB mot ett lag från Zürich, som vi lyckades vinna med 4-3. Jag var väldigt nöjd med min egen insats, kände mig väldigt stabil i spelet och gjorde inga större misstag. Långt över förväntan med tanke på att jag var skapligt orolig för formen efter julens influensa, men att vila sig i form kanske är grejen helt enkelt. På söndagen spelade vi två matcher med U21, och lyckades få tre mål gjorda, tjohej! Tror att det beror på att jag har fattat grejen nu – att ta bollen, springa och sedan skjuta är tricket i den serien. Ofta är det ingen som går på och det blir ren gata, och tiden man får till att ladda för skott är konstigt lång. Vi vann även dessa två matcher, och tre av tre vinster får räknas som en mycket väl godkänd start på 2017.

Förutom innebandy har vi även hunnit ha lagmiddag på en restaurang i Locarnoområdet. Restaurangmat må kosta i Schweiz (inte hutlösa summor för pizza och pasta men kött är dyrt), men jag är sällan så nöjd med maten som i det här landet. Rätterna är alltid vällagade och riktigt goda. Kanske beror det också på att vi hänger med lokalinvånarna och de vet vilka restauranger som är de bästa, och att vi på så sätt undviker bottennappen i restaurangjungeln. Har också hunnit få några nya italienska bekantskaper, och italienarna kan vara den trevligaste nationaliteten jag vet. De är oerhört öppna och lätta att prata med, kanske i synnerhet nu när jag kan prata italienska med dem.

Idag har jag varit ute och promenerat, gick bland annat upp till kyrkan på berget ovanför där jag bor och blev helt hänförd av den fina utsikten. Hur kan världen vara så vacker? Senaste gången jag var däruppe var med Giorgio, Melinda och Arvid dagen efter att vi anlänt till Schweiz i augusti för snart fem månader sedan. Jag minns hur vi den gången spelade in en video och skickade till laget, där vi på italienska sa att vi just hade ”bestigit vårt första berg”. Då var det Giorgio som konstruerade meningarna och jag hade ingen aning om vad jag egentligen sa. Nu, fem månader senare, förstår jag det allra mesta och kan prata med vem som helst på språket, och när jag tänker på det fattar jag knappt hur sjutton det gick till.

Schweizeräventyret kan ta slut redan den femte mars, beroende på hur det går i play-offen. Som längst kan vi hålla på till mitten av april, men om man ska vara realist så finns det lag i serien som ska vara bättre än vi. Om det är slut redan femte mars så är det mindre än två månader kvar, och därmed är vi kanske inne på slutspurten.

20170109_100357 20170109_102917 20170109_110332
Mobilbilder från dagens vackra promenad. Känns som att jag lagt upp liknande bilder sjuttioelva gånger tidigare…

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>