Hemma eller borta?

Att bo utomlands väcker för mig en hel del reflektioner kring livet och tankar om framtiden. Var skulle jag helst vilja bo i långa loppet, exempelvis?

Det slutgiltiga svaret på den frågan är att jag nog i grund och botten vill bo i Sverige, gärna dock med chansen att resa i jobbet och kanske till och med bo utomlands någon period.

Men som sagt, att bo i ett annat land får mig att tänka. I början av min vistelse i Schweiz tyckte jag såklart att det var väldigt vackert, men samtidigt kändes Ticino ganska litet och lugnt och jag kände mig då och då lite instängd på grund av att jag helt enkelt inte har lika många kompisar här som hemma, och inte lika många aktiviteter om dagarna. Hemma går det i hundranittio knyck konstant med jobb, skola, kompisar, träning och allt vad det är. Att komma till ett nytt ställe i ett nytt land innebär att man måste ”put some effort into” sin situation om man vill att saker ska hända, för till en början är det ingen som drar i dig här och bjuder in dig till saker, för du känner helt enkelt inte så många. Eftersom vi förvisso blivit ”inkastade” i ett lag är föregående mening inte helt sann eftersom vi även i början blev medbjudna på saker där, men alla lagkompisar bor utspritt över hela Ticino och tjejerna har sina egna liv med jobb och andra aktiviteter, precis som vi har i Sverige.

Just nu trivs jag dock riktigt bra här nere, och en stor bidragande faktor är att jag pratar italienska. Ibland förstår jag själv inte hur det gick till. Efter knappt tre månader kunde jag prata med vem som helst om vad som helst och även följa med i de flesta konversationer om jag koncentrerade mig. Självklart förstår jag inte allt men jag känner alltid att jag kan hänga med och vara delaktig i konversationer, och jag känner mig aldrig som någon belastning i laget språkmässigt. Att prata invånarnas språk får mig att känna mig som hemma. När vi var på hockey senast sprang vi på lite folk som det känns självklart att stanna och prata med, och det är en cool känsla när man befinner sig någon annanstans än hemma. Visserligen var majoriteten av dessa personer lagkompisar, men även vänner till Battainis som jag bor hos, och en del människor jag har träffat har jag definitivt dem att tacka för.

Schweiz är nog det mest genuint vackra land jag någonsin besökt. Allt känns så oerhört äkta och mäktigt. Naturen är helt obeskrivligt underbar. På våra bussresor till och från matcherna i tyska delen får vi se mycket, och ibland kan jag slås av tanken att det är slöseri att bo någon annanstans än just här. Det här landet är för vackert för att lämna, i synnerhet när det som nu har varit sol konstant i två veckor och dagarna är längre än hemma i mörka Sverige.

Samtidigt gillar jag Sverige, jag gör verkligen det. Sverige är också vackert, men inte på samma maffiga sätt. Och jag älskar min familj och mina vänner därhemma. Vad jag dock också älskar är att lära mig nya språk, och i synnerhet att träffa nya människor.

Som jag nämnde innan är Ticino väldigt lugnt, vilket i början irriterade mig lite men vilket jag nu har lärt mig uppskatta mer och mer, förmodligen i samband med att jag lär känna fler människor som livar upp. Att åka till en storstad som Milano som jag gjorde igår, väcker ytterligare tankar. Hur är det att bo i en storstad, utan att dagligen få se naturen? Min spontana känsla är att jag gillar storstäder. Jag gillar att vara där det händer grejer, jag älskar att ha anledning att få klä mig fint och jag uppskattar den internationella känslan. Dock har jag aldrig bott i en hetsig storstad. Jag har bara varit på sådana ställen på semester, för att sedan återvända till lugnet. Vad skulle jag tycka om att faktiskt bo där? Skulle jag gilla det, eller skulle jag känna mig instängd tillslut? Samtidigt som det finns positiva aspekter finns det även negativa, som att man ständigt ser uteliggare liggandes på gatorna (det förekommer även i Linköping men inte i samma utsträckning). I Schweiz har jag dock inte sett en tiggare sedan jag kom hit. Det må vara ett välfungerande land, men visst beror det också på att de tar in långt ifrån vem som helst, och ett ytterligare exempel på det är att det bor väldigt få invandrare i landet. Krossar man gränsen till Italien märks skillnaden direkt. Medan Frankrike, Tyskland och Italien tar in mängder av flyktingar släpper landet i mitten inte till.

Dagsvistelsen i Milano gav mig också insikten om hur förhållandevis lika svenskar och schweizare är till sättet. Medan italienarna är öppna som få och slänger komplimanger omkring sig, är schweizare och svenskar mer stängda. Människorna här i Ticino må vara mer öppna än sina landskamrater från den tyska delen av Schweiz, och visserligen även mer öppna än svenskar överlag, men jämfört med italienarna är det en väldigt stor skillnad. Och det måste jag säga om Italien – de må vara ett land i ständig ekonomisk och politisk kris med jättevackra men också misskötta omgivningar bitvis, men människorna är fantastiskt öppenhjärtiga, och något jag önskar vi svenskar överlag kunde fått en liten större gnutta av.

Summa summarum, Schweiz är vackert som en saga, italienare är härliga, men Sverige går alltid hem.

2016-12-14 10-33-152016-12-14 10-41-08 2016-12-14 10-43-00Vyer från en promenad som jag går på nästan dålig basis.

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>