Il autunno è arrivato

Hösten har anlänt till Ticino! Efter att ha varit en extremt varm sensommar och början på hösten, har det den senaste veckan slagit om totalt. Imorse var den fem grader på morgonen, och om det förut var luften i sig som värmde är det nu solens strålar man får söka sig till för att värma sig. Från att ha varit en del hel del regn, har vi nu haft en och en halv dag med väldigt härligt väder. Solen skiner och luften är extremt frisk och klar, och även om man vistas inne i stan känns det som att man andas riktig alpluft. Riktar man ögonen upp mot skyn ser man en annan häftig sak – snön har nått bergstopparna! En cool känsla när det här nere fortfarande är ganska många plusgrader under dagtid. Så vackert!

Senaste veckan har varit riktigt bra – I’m gonna tell you why. Nåväl, den har kantats av en del irritation över att föreningen är som den är – långsam och dåliga på att fixa saker och ting – men förutom det har den varit exceptionell.

I helgen spelade vi två matcher, vilka tyvärr resulterade i våra första förluster. 3-2 blev resultatet i första matchen och söndagens match förlorade vi med en boll i förlängningen efter att ordinarie speltids resultat blivit 2-2. Trots två förluster var det här spelmässigt lagets bästa matcher, och i synnerhet tyckte jag att söndagens match mot laget Hot Chillis var rolig med sitt höga tempo.

I måndags började den andra veckan av språkkursen, och ja, nu pratar jag italienska. Inte perfekt, inte obehindrat inom vilka ämnen som helst, men jag kan utrycka det jag vill säga i det vardagliga livet på enkla sätt. Det kunde jag inte för en och en halv vecka sedan, så uppenbarligen ger kursen resultat. Jag har dock en del grammatiska grunder att nöta in, men jag jobbar på det.

Dessutom börjar kontaktnätet vidga sig, vilket är den största anledningen till att den här veckan varit så grym. Äntligen! Igår var jag ute och åt lunch med tre au-pairer; en amerikanska som går i min språkklass, en kanadensiska som tar lektioner på samma skola som vi samt en tjej från Nya Zeeland som de fått kontakt med via en Facebookgrupp. Även de är i regel lediga från sina jobb under dagtid, och vi pratade bland annat om oron över vad vi ska göra för att inte tråkas ihjäl när språkkursen är slut om tre veckor. Skönt att prata med folk som är i en liknande situation. Har dock fått lite tips på möjligheter att kolla upp, och jag tror och hoppas att jag kommer hitta sysselsättningar – annars kommer livet här inte funka för mig i långa loppet.

Många av mina rastlösa dagar har jag delvis spenderat genom att surfa runt på internet för att hitta saker att göra, och ett av de event jag hittade var ett forum om USA:s presidentval, öppet för allmänheten, på det amerikanska universitetet Franklin University i Lugano. Melinda, Arvid och Petra var på att gå, vilket visade sig vara världens lyckodrag. Efter forumet pratade vi med några av eleverna, däribland en halvsvensk tjej, och de tyckte att det var hur roligt som helst att vi, svenskar utan någon som helst koppling till universitet, kom till deras event. Jag har sällan mött så välkomnande människor, det var helt fantastiskt. Jag hade inte kunnat tro att de som redan har så många studiekompisar kunde vara så intresserade av att knyta kontakter med andra utifrån. Skolan är dock liten, endast 400 elever, vilket kanske bidrar till saken. På lördag ska minst en av dem kolla på vår match, och på natten ska de visa oss Luganos nattliv (matchfri söndag, yes!). Här åker man till Schweiz och tror att man ska lära sig italienska, och så kommer man bara i kontakt med engelsktalande folk… Skämt åsido, vi har ju vårt lag, som jag verkligen tycker om. Vi ses dock mest i innebandysammanhang, eftersom avstånden mellan var alla bor är långa, många jobbar, samt att vi oftast har två matcher per helg. När det har funnits möjlighet har de tagit med oss ut på saker, men det blir inte så mycket tid över till det.

I helgen väntar ett fullspäckat schema som inleds med ett möte med LEO Club Lugano, följt av innebandymatch mot serieledarna, eventuell middag med innebandylaget samt utgång med våra nyfunna vänner från Franklin University. På söndagen ska vi kolla in när grannlaget Ticino, med sina svenska spelare, spelar match i NLB herr.

Woho, saker att göra! That makes me so happy. Från att i förra inlägget ha gett er inblick i den inte alltid så perfekta sanningen, har ni nu alltså fått höra om mitt glamorösa, sociala superliv i Schweiz. (Jag hoppas att ni förstår att jag skriver det sistnämnda med en glimt i ögat.) Men jag är verkligen uppriktigt sagt jätteglad över att ha språkkursen att gå till dagtid, samt att vi har fått nya bekantskaper. Just nu känns livet kalas! (Och ja, se där – då var jag glad igen så fort jag blivit sysselsatt och träffar nya människor.)

2016-10-11 18-31-172016-10-12 08-12-23Kolla snön!

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>