Ditten och datten från Schweizerlandet

Buongiorno i miei amici!

Här kommer ett inlägg med lite gott och blandat i form av tankar, åsikter och händelser från Europas kanske mest centralt belägna land.

LEVNADSKOSTNADER

Att leva i Schweiz kostar. Till en början var jag positivt överraskad över prisnivån, eftersom jag hade förväntat mig überhöga priser baserat på det jag hört från min omgivning. Det som är billigare än i Sverige är alkohol, såväl i butik som på restaurang. Livsmedelsaffärernas prisnivåer är överlag ganska jämförbara med de svenska. Sedan blir det större skillnader. (Observera att 1 CHF= 8,8 SEK.) Att åka tåg en distans som med bil tar cirka fyrtio minuter, kostar närmare 30 franc tur och retur. Ett gymkort kan kosta 120 franc – i månaden. Det absolut billigaste jag kunnat hitta är ett för 700 franc per år – men då var tolv månader det enda teckningsalternativet. Går man in på Zara och köper en kjol för 39 franc så kostar den 299 kr hemma i Sverige. Samma sak gäller på exempelvis H&M och IKEA. Allt är lite dyrare. Dyrast är dock restaurangmat, i synnerhet luncher eftersom vi svenskar är vana vid luncherbjudanden. För ett par veckor sedan betalade jag drygt 20 franc för en lunch som jag var lika hungrig efter att ha ätit upp som jag var när jag kom dit, haha.

Å andra sidan så tjänar folk även riktigt bra. Lärarlönerna är dubbelt så höga som i Sverige, exempelvis. Många som bor i norra Italien jobbar i Lugano – vilket måste vara ett väldigt vinnande koncept med tanke på att de får höga löner men har lägre levnadskostnader i hemlandet. En stor nackdel är dock köerna de tvingas sitta i varje morgon – för att komma fram till sitt jobb i Luganotrakten innan klockan nio, måste de som bor 20 kilometer söderut åka klockan sju. Helt sjukt.

Angående livsmedelsinköp är det många som åker över till Italien och storhandlar eftersom det är billigare. Det finns dock samtidigt många som inte vill göra det, utan handlar istället i Schweiz för att stödja landets affärer.

DISTANSERNA

Hemma i Linköping har jag alltid tyckt att det är jobbigt att ha träning i Ekholmsskolan för att det är så långt bort. Transporten dit tar cirka 20 minuter med bil. 20 minuter här i Ticino är nära. I dagsläget finns bara ett damlag i hela Ticino, vilket gör att många har långt att åka till träningarna. Här är 20 minuter till hallen inte långt. Vi har ofta samling halv åtta på kvällen, och är färdigtränade strax efter tio. Lägg på duschtid och sedan en bilfärd, och man är ofta hemma efter elva, ibland senare. För mig som än så länge inte har så många andra tider att passa är det lugnt – men om det skulle vara min vardag hemma i Sverige hade det varit värre. Att alla bekanta härmed också bor utspritt är tyvärr en nackdel, eftersom det inte går att ses lite spontant på samma sätt (med tanke på att nästan alla kvällar och hela helgerna går åt till innebandy, samt att folk jobbar på dagarna så hade det ju inte blivit några spontanträffar ändå, haha).

KOMPISAR TROTS SPRÅKBARRIÄR

Jag tycker verkligen om hela laget, men en av de som jag har extra roligt med är en tjej från juniorlaget född år 00 – som inte pratar engelska. Och jag pratar inte så mycket italienska precis. Låter lovande, huh? Visserligen är hennes bästa kompis en av de bästa engelsktalarna som vi stött på här nere, vilket betyder att hon kan översätta en del. Men det intressanta här är hur mycket kroppsspråk, skratt och att vara lyhörd och hjälpsam när jag ska prata italienska gör för kommunikationen mellan människor.

 

VÄRLDEN ÄR LITEN

Igår mötte vi ett lag från Zürich, som också har två svenska spelare. Melinda och jag pratade med dem efter matchen, och hur sjukt är inte detta: en av tjejerna är född 1994 och kommer från Skellefteå. Min pappa är från Skellefteå och med tanke på hur mycket vi har besökt den norrländska släkten genom åren känns detta som min andra hemstad. On top of this, är en av mina kusiner född 1994, precis som den här tjejen. Världen är liten ibland.

VINO ROSSO, OR WAIT… WHAT?

Gissa vem som blev matchens lirare i söndags?! Moi! Jag ska erkänna att jag aldrig har fått den benämningen förut, så det var roligt. Dock upplever jag att jag har spelat matcher när jag har förtjänat det mer än jag gjorde igår. Men gissa vad priset var! Vino rosso – rött vin. Från Mendrisio, staden där laget har sitt ursprung, producerat 2013. Det hade då aldrig hänt i Sverige. Som en i laget sa med glimten i ögat – kanske gjordes matchens lirare-urvalet genom att bedöma vem som såg mest sugen ut på vin… Nu är frågan bara när den ska korkas upp – med Arvid och Melinda i de varsina vinglas som vi köpte under en vinkväll i just Mendrisio för några veckor sedan, eller om jag ska nappa på Johannas erbjudande om att dricka det i hennes nya vinglas hemma i Linköping. Hm, decisions, decisions…

2016-09-26 13-20-07

UPDATE: Jag glömde en väldigt viktig rubrik…

ÖPPETTIDERNA

Sveriges öppettider är episka. Det är de inte i Schweiz. Mataffärer som stänger klockan elva på kvällen är ett minne blott. Här får man kämpa hårt om man ska hitta en affär som har öppet längre än till halv sju. Dessutom är ALLT stängt på söndagar – mataffärer såväl som H&M och IKEA. Galet. När jag kommer hem till Sverige ska jag gå till Ica sent och njuta av den friheten, som för oss svenskar känns så självklar.

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>