Le due prime partite – Le due prime vittorie

Den här helgen har innebandysäsongen rivstartat. Det började i fredags med att vi begav oss mot Bronschhofen, en liten by i nordöstra Schweiz, där en cupmatch väntade. Det var den första matchen med laget, och krasst sett den första matchen för mig på två och ett halvt år, efter ett års skadefrånvaro och ett års division 1-spelande som mestadels bestod av bänksittande. Men faktum var att när det väl var dags för matchstart kändes det inte alls så konstigt, trots min långa matchfrånvaro. Bara väldigt kul.

Hur gick matchen? Vinst, och vi är vidare i Schweiziska cupen! Jag lyckades även göra ett mål – och som tränare Nisse sa mäts visserligen inte prestation i antal mål gjorda, men det där målet gjorde ta mig tusan upplevelsen ännu bättre.

Förutom att spela match fick Melinda, Arvid och jag även se tyska delen av Schweiz för första gången. Det är fascinerande hur omgivningarna ändras när man passerar gränsen. Från att ha haft en italiensk touch såg allt istället tyskt ut. Tysk stil på husen, tyska skyltar, samt kulligt med böljande gräsmattor och åkrar snarare än höga berg med massiv skog som i Ticino.

2016-09-16 17-09-03 2016-09-16 17-07-44 2016-09-16 17-06-05Att ta bilder genom bussfönstret var en utmaning – men efter lite redigering kan även de mest tveksamma av foton se bra ut.

Mindre än ett dygn senare var det dags för nästa match – seriepremiär i NLB, vilket är näst högsta ligan i Schweiz dit laget kvalade sig upp förra säsongen. Basel stod för motståndet. Och guess what – även här blev det vinst! Vårt försvarsspel var inte det bästa, men tack vare många mål gjorda lyckades vi trots det vinna.

Och det var så galet kul. Jag inser nu när jag är igång och spelar igen hur mycket jag har saknat innebandyn. Jag vågar knappt skriva det – men jag kände inte av knäet överhuvudtaget, och det är jag så enormt tacksam för. En månad av innebandytränande och knäet verkar ha vant sig vid belastningen. Det känns helt fantastiskt.

Kvällen avslutades på en restaurang i byn Riva San Vitale, där jag åt en av de godaste pastarätter jag någonsin ätit: pasta med saffran, örter, räkor och grönsaker.

Vi hörs!

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>