Andare in bicicletta

Torsdagen den första september gjorde jag något coolt. Häftigt. Ballt. Fränt. Trendigt. Jobbigt.

Ja, ja, hur som helst. Jag cyklade. So what? Det gör väl alla, många dagligen. Ja, det stämmer. Men det är skillnad på cykling och cykling, har jag insett.

Giorgio frågade om jag ville hänga med honom och hans kompis ut på en cykeltur upp på ett berg. Jag behövde inte fundera ens en sekund, eftersom en äkta alpcykling stod på listan över saker jag vill göra under min Schweizvistelse. Jag fick låna hans fru Petras cykel och cykelkläder, och halv nio på morgonen var vi redo att ge oss iväg.

Jag var förväntansfull, tyckte det skulle bli oerhört spännande och var förberedd på att det skulle bli jobbigt. Jag hade dock aldrig gjort något liknande och visste egentligen inte hur fysiskt påfrestande det skulle vara. Det jag däremot visste var att mina ben är starka efter alla rehabpass och allt Slakabackscyklande hemma i Linköping (två gånger har jag cyklat om elcyklar i uppförsbacke – det ni. Och ja, jag skryter om det.) De små sluttningarna i Linköping är dock inget emot vad detta var.

Från vår utgångspunkt Sorengo låg vårt mål 25 kilometer bort, 1600 meter över havet. Under två och en halv mil hade vi därmed en stegring på 1300 höjdmeter att se fram emot. Uppförsbackarna startade direkt, men varvades till en början även med platt mark och nedförsbackar. Giorgio sa efter ett tag att jag cyklade bra, men ”vi får se om du tar slut innan vi kommer upp”.

Backarna fortsatte. Vi passerade vackra byar, och för varje höjdmeter blev utsikten maffigare. Efter cirka tre hundra höjdmeter gjorda tog vi en paus, och trots att benen redan jobbat hårt hade vi alltså tusen kvar. Vatten halsades, och sedan på’t igen.

Det tog cirka tre och en halv timme för oss att nå toppen. Det var jobbigt. När backarna var som brantast var det en glädje bara att känna att lutningen lättade något. Det är ett långt malande för musklerna med branta uppförsbackar i två och en halv mil, minst sagt aerob träning. Men jag älskade det. Kanske är jag påverkad av att cykling är trendigt, kanske inte. Men det var bland det häftigaste jag har gjort. Den fysiska ansträngningen, den makalösa utsikten (höll på att skriva makabra men insåg att det inte var det ord jag hade i åtanke) och belöningen i form av stoltheten som kommer när toppen nås. Det kan verka galet att välja cykel som transportmedel när man kan ta bilen nio tiondelar av färden för att sedan promenera sista biten och ändå få samma utsikt, men jag kan lova att upplevelsen blir långt ifrån densamma. För trots att benmusklerna gjorde ont njöt jag i stort sett hela tiden. ”Det här är livet”, var en återkommande tanke, som dock även försvann titt som tätt när det hade varit lite för brant, lite för länge…

Samtidigt var det bra att jag inte hade någon närmare uppfattning om hur långt och högt vi skulle cykla. Jag visste distanserna, men inte i relation till något annat. Det var skönt att bara mala på, kroppen klarar mer än man tror. Om jag hade vetat hur långa, många och branta uppförsbackar det rörde sig om hade det varit värre för psyket.

Giorgio var imponerad av min cykling och styrka, och det var himla roligt att höra. Jag vet inte riktigt vad han hade förväntat sig när han frågade om jag ville hänga med – kanske hoppades han på ett nej för att slippa dras med en svagare länk som de skulle bli tvungna att vänta in, haha. Men icket! Tänk att bli berömd av en erfaren schweizisk hoppycyklist för sin cykling – det ni! Kanske att jag har lite alpblod i mig.

Hur var kroppen dagen efter? Jag förväntade mig grov träningsverk men kände i princip ingenting. Eventuellt lite ont i rumpan efter allt sadelsittande, men mycket värre än så var det inte.

Jag hoppas att det blir mer bergscyklande under min tid här. Kanske borde byta sport? Skämt åsido. Men det här – det var kul.

2016-09-01 11-18-01
Sista pausen innan vi nådde vårt mål. Shaky legs, oh yes.2016-09-01 11-53-12
Feeling on top on the top! (Höhöhö) 2016-09-01 11-53-52 (1)
Vackert.2016-09-01 11-55-13
Cykeln som (i samarbete med viss benansträngning) tog mig till toppen.2016-09-01 12-03-05
Lättad och påväg nedåt. Låg för övrigt konstant på handbromsen för att inte få för hög fart. För en stackars ovan svenska gick det lite för fort annars. 2016-09-01 12-20-58 (1) 2016-09-01 12-21-25 (1)
Där nere har vi Lugano!2016-09-01 12-21-41 (1)

 

blogstats trackingpixel

2 reaktion på “Andare in bicicletta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>