Alpstuga, första innebandyträningen och vino bianco

Ciao,

Jag är nu inne på mitt tredje dygn i Schweiz, men det känns som att vi har varit här i minst en vecka med tanke på hur mycket vi har hunnit med. Fredagen inleddes med en promenad in the neighborhoods i Sorengo (kommun som gränsar till Lugano) där jag för tillfället bor hemma hos tränare Giorgio och hans familj. En minst sagt backig promenad. Det man här kallar för kulle kan jämföras med Omberg hemma i Östergötland.

2016-08-19 10-56-59
Vad är väl en promenad i Sorengo?

2016-08-19 11-14-50
Schweizernötterna Michaletta, Melindetta e Arvido.

2016-08-19 15-53-31
En liten backe.

Sedan bar det av norrut, mot familjen Battainis alpstuga, 1200 meter över havet. Om mina förväntningar om en alpstuga besannades? OH YES. Oherhört gulligt, och fantastisk vacker utsikt. I övrigt låter jag bilderna tala för sig själva.

2016-08-19 19-03-01
Il alpstugo. 
2016-08-19 18-57-19
Utsikten från il alpstugo. Det var omöjligt att fånga på bild – det var till och med maffigare IRL!
2016-08-19 20-40-00
Nämen titta, hästar.
2016-08-20 14-18-31
Kanske skulle sälja den här bilden till Fiat så att de kan använda den som reklam.

Dagen därpå, efter övernattning i stugan, kom vänner till familjen på besök – lärarkollegor till familjen. Klockan tolv var det dags för en typsik ticinesisk pranzo (lunch). Vin, grillat och grönsaker i olika slags vinäger och oljor. Ingen av gästerna pratade engelska, men guess what? Ils parlaient francais! Som hittat. Att kunna franska här är med andra ord en stor fördel, eftersom många har väldigt bristande engelskkunskaper men istället pratar franska på minst samma nivå som vi svenskar pratar engelska. Vid middagen i alpstugan kvällen innan tänkte jag fascinerat på hur det växlades mellan fyra olika språk samtidigt – svenska mellan oss svenskar, engelska mellan oss svenskar och Giorgios mamma, franska mellan mig och Giorgios pappa och italienska inom familjen Battaini.

Efter vistelsen i alpstugan begav vi oss söderut mot Mendrisio för att för första gången träffa laget och träna innebandy. Vi skulle även fotograferas klockan halv fem. När tror ni att den började? Framåt kvart i sex. ”Välkommen till Ticiono”, var tränare Nisses kommentar till det. Vi hann i alla fall med en kortare träning efter det, och innebandymässigt gick det riktigt bra. Snacket på planen var lite svårare – rop på svenska kommer som per automatik, så det blev en blandning mellan svenska, engelska och den lilla italienska jag kan.

När träningen nådde sitt slut bar det av till en typiskt ticinesisk restaurang, och det blev middag i form av grillat, potatis och – såklart – vino bianco. Majoriteten drack dock öl, det är tydligen populärt efter träning och match här. Hur som helst – laget! – wow, min spontana känsla är ”vilket härligt gäng!”. Vi blev väldigt väl omhändertagna och hade en himla trevlig kväll. Än så länge känns det toppen, med andra ord.

Än så länge känner jag ingen hemlängtan – allt är nytt och spännande, omgivningarna vackra, folk grymt trevliga och jag känner mig väldigt välkommen. Skulle tro att min familj saknar mig mer än jag saknar dem just nu 😉

Kommande vecka väntar träningar, hockeytittande i Lugano och en föreningsfest.

Det var allt för nu. Ciao!

2016-08-19 15-26-42   
I paret Bergstrand-Wahlqvist har man aningens annorlunda prioriteringar gällande packning. Vad sägs om Arvids muggsamling, den orangea figuren och Melindas LP-spelare?

 

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>